Vinnare och mindre viktiga vinnare i Stockholm Marathon

Jag gillar ju att prata om det här med prispengar eftersom det är så konkret och mätbart, men precis som i övriga samhället är det naturligtvis inte det enda jämställdhetsproblem som finns. Lika lön ger inte per automatik jämställdhet, även om det skulle vara ett stort steg i rätt riktning.

Inom idrott är medial uppmärksamhet också oerhört viktigt för de aktiva. Medieutrymme ger sponsorer, uppdrag och möjligheter att marknadsföra sig och är nu för tiden nästan en förutsättning för att kunna leva som professionell idrottare. Resultat räcker långt, men ofta behövs mer än en placering i en lista för att locka sponsorer.

Samtidigt är mängden medieutrymme man ger olika idrotter och/eller idrottare en ganska tydlig symbol för hur vi värderar dessa även statusmässigt. Sporter med hög status, till exempel fotboll, hockey, etc, ges mycket tid och stort utrymme medan till exempel konståkning eller mtb-orientering och andra mindre sporter inte är fullt lika tunga ämnen för mainstreammedia.

På samma sätt kan man se ett tydligt mönster på hur vi prioriterar manligt idrottande framför kvinnligt. För att visa det här konkret och med ett aktuellt ämne så tog jag mig en titt på medierapporteringen efter Stockholm Marathon 2012. Det är ett lite extra intressant val eftersom det dels lockar världseliten och det dels är en tävling där kvinnor och män genomför exakt samma lopp på exakt samma sträcka, dvs genomför en likvärdig prestation på alla sätt.

Jag har tittat på de artiklar om segrarna som skrivits och publicerats på webben hos Sveriges Television, Sveriges Radio, Göteborgsposten, Östersundsposten, Svenska Dagbladet, Stockholm Marathons hemsida, Expressen, Dagens Nyheter, Eurosport, Aftonbladet, marathon.se samt Löpning för Alla.

Resultatet blev följande:

Om de manliga segrarna skrevs 14358 tecken sammanlagt.

Om de kvinnliga, det lite mer blygsamma 5430.

Strax över en tredjedel alltså, inte ens hälften av uppmärksamheten av en prestation där det enligt all logik borde renderat precis lika mycket. Då har jag inte ens tagit med rubrikerna i beräkningen, som till 100% fokuserade på herrsegraren.

 Och så undrar folk varför intresset för damidrott är mindre än det för herridrott bland både publik och sponsorer? Det är trots allt svårt att intressera sig för något man inte får någon information om.