"Men gör nåt själv då!"

När jag under förra året kritiserade Svenska Cykelförbundet rätt friskt för att de i extremt många fall missat att behandla damcyklisterna med respekt fick jag väldigt ofta mothugget "men gör det själv då??", "men starta en egen tävling då, med lika mycket prispengar för alla klasser!", "men starta en egen Svenska Cupen då, med lika många deltävlingar för damer som för herrar!", och så vidare.

Detsamma har såklart gällt i många andra frågor som jag till exempel tagit upp i den här bloggen, och som alla som i olika sammanhang påpekar orättvisor känner igen.

"Men byt intresse då!", "Men håll på med nån annan sport då!", "Men skicka in egna sportbevakande artiklar till tidningen då!", "Men starta en egen tv-kanal som sänder damidrott då!". Exemplen kan som ni förstår göras oändliga.

Idag läste jag en artikel av Kawa Zolfagary på Politism som på ett jättebra sätt tar upp det löjeväckande i den sortens motfrågor.

Precis som han skriver där ligger det absurda i den sortens argumenterande i att ansvaret förflyttas till den utsatta, istället för den som utsätter. Det är plötsligt den idrottande tjejens ansvar att andra diskriminerar henne, och vill hon ha en lösning på det problemet är det då inte de andra som ska sluta diskriminera, utan hon som helt enkelt får lämna rummet och hitta på något eget att göra istället för att komma och kräva någon jobbig rättvis likabehandling.

Det är såklart ett väldigt bekvämt sätt att försöka slå sig fri. "Vi gör det här på vårt sätt, passar det inte så gör något eget på det sätt ni vill ha det istället då" - en extrem form av att sköta sig själv och skita i andra som även känns igen från hur man hanterar bland annat skuldfrågan i våldtäktsmål: "Men gå inte ut i kort kjol och se kåt ut om du inte vill råka ut för övergrepp då!".

Förutom det rentav löjliga, som även Zolfagary tar upp, i att det inte går att dra någon gräns i det där: Jaha, vi startar vår egen tävling. Men den uppmärksammas inte inom vår egen idrott? Nähä, då startar vi vårt eget idrottsförbund. Men vi får ingen medial uppmärksamhet? Nähä, då startar vi våra egna tv- och tidningsbolag. Men vi får inga bidrag eller sponsorer? Nähä, då startar vi våra egna företag, vårt eget ekonomiska system, våra egna samhällen, vår egen civilisation där vi kan ha våra egna intressen utan att störa den redan existerande vita herrklubben som paxat de nuvarande platserna ända in i evigheten.

Rimligt.

Så förutom det där tramsiga, som redan där tar udden av den typen av argument, så är det ju också ett tankesätt som har allt gemensamt med sånt som gamla hederliga rasister brukar slänga sig med. "Passar det inte så åk hem", ungefär.

Eftersom Riksidrottsförbundets värdegrund består av delarna "Glädje och gemenskap, Demokrati och delaktighet, Allas rätt att vara med, Rent spel", och detta skall prägla all RF-ansluten idrott i Sverige, så kan man ju lugnt påstå att man misslyckats om man inom idrotten fostrat individer vars åsikter och värderingar går rakt emot just allt detta, och att dessa individer dessutom högt och gärna uttrycker det, både på offentlig post och som helt vanliga idrottsaktiva privatpersoner...

Jag har skrivit om liknande ämnen här: "Därför är det här inte bara 'tjafs'", ""Varför slutar tjejer idrotta?", "Jämställdhet - så funkar det inte" och, för all del, i alla andra inlägg här.