Titta vem som snackar

Har ni hängt med i det här med amerikanska sportjournalisten Damon Bruce?
Pretty much har känd amerikansk radioprofil i sändning gått loss på temat hur alla dessa jääää-häää-hääävla brudar förstör sporten. Typiskt tjejer. Uppenbarligen är det inte första gången han, eller någon, går loss på det här temat, men nu var det ganska grovt.

Två talande citat:

"Sports has lost its way, and part of the reason is that we've got women giving us directions. For some of you, this is going to come across as ... very misogynistic. I don't care because I'm very right. I'm very, very right.

I'm willing to share my sandbox, as long as you remember: You're in my box. I didn't get into yours. I didn't all of a sudden slip into your world. You came into mine.

There is a serious group of you fellas out there, that have just been so feminized by the sensitive types out there who continue to now interject their ultra-sensitive opinions into the world of sports."

"I enjoy MANY of the women's contributions to the sports wor-Well, that's a lie. I can't even pretend that that's true. There are very few, small handful of women who are any good at this, at all. That's the truth. The amount of women talking in sports, to the amount of women who actually have something to say, is one of the more disproportionate ratios I've ever seen in my frickin' life."

Och på den vägen fortsätter det.

Reaktionerna har såklart inte låtit vänta på sig. Flera amerikanska sportjournalister har kommenterat eländet. Gott så. Intressant nog har inga kvinnliga sportjournalister gjort det. På samma sätt som inga kvinnliga sportjournalister kommenterar sexismen i svensk sportjournalistik.

Varför? En inte helt vild gissning är att det helt enkelt beror på att de knappt finns på redaktionerna, och de som ändå finns tillåts betydligt färre "snedsteg" än sina manliga diton (som exempel: kvinnlig sportjourre från min lokala blaska fick i åratal straffas för att ha skrivit en dålig parentes i en rapport om lokal hockeymatch(!), medan alla snubbar på den nu helmanliga redaktionen gjort åtskilliga blunders och kommit undan med det).

Andelen kvinnor som skriver/producerar/sänder sport är så extremt liten att det sällan eller aldrig är värt för dem (oss!) att riskera sina jobb eller sin karriär eller att få ett rykte om sig att vara "krångliga" genom att ta sig an den uppenbarligen oerhört provocerande vinkeln att den sportjournalistiska världen skulle vara en aning sexistisk i hela sitt väsen, sin struktur, sitt universum.

Nåväl. Ett klassiskt argument är ju att det inte FINNS tjejer som vill skriva om sport. Det finns inga att anställa, det finns inga att fråga, det finns ingen expertis, det finns inget intresse.

Det stämmer som bekant inte (1, 2, 3, 4, 5, 6, 7).

Är det för att det inte fanns några intressanta tjejer? Eller är det helt enkelt det här gamla vanliga:

That's some old-school, old boys' network bullshit. It reminds us Just Who's In Charge.