Igår fick länkade jag på min twitter till det här briljanta blogginlägget av Anders Eriksson: Pressmeddelandet som SvFF borde ha skickat ut.
Eftersom jag tycker att det var ett sånt strålande exempel på hur man bäst hanterar en sådan praktblunder och hur SvFF HADE kunnat gå ur den här situationen med både någon heder i behåll samt lite goodwill så vill jag även citera det här.
Svenska Fotbollförbundet ber om ursäkt. Bot och bättring.
Igår på Fotbollsgalan tog vi, Svenska Fotbollförbundet tillfället i akt och tackade Anders Svensson för sin långa och trofasta karriär i landslaget. Vi ville genom detta agerande visa honom tacksamhet för att han med sina 145 matcher i blågult blivit en ikon inom svensk fotboll, en tacksamhet vi verkligen anser att han förtjänar. Det som vi dock tyvärr måste erkänna är att vi gjorde fel och att Anders inte är den enda vi står i tacksamhetsskuld till. Vårt agerande var helt enkelt ogenomtänkt och oprofessionellt då vi helt förbisåg Therese Sjögran som med sina 182 matcher i landslaget givetvis skulle ha fått samma uppvaktning som Anders.
Vi har här misslyckats kapitalt och även om det inte var ett aktivt och medvetet val att ge en herrspelare en bil och samtidigt inte göra detsamma för en damspelare så skall sådant helt enkelt inte ske. Inte ens omedvetet. Vi har genom denna fadäs insett att vi är en organisation som inte utvecklats i samma tempo som samtiden, och jämställdhetsfrågor är helt tydligt ett område där vi måste förbättra oss.
Förutom att vi vid ett separat tillfälle kommer försöka minimera den skedda skadan och givetvis uppvakta Therese på samma sätt, kommer vi att arbeta mer aktivt med dessa frågor. Då vi genom vårt agerande visat på vårt tillkortakommande kommer vi att ta extern hjälp för att arbeta med jämställdhet och genusfrågor. Vi behöver denna hjälp av en person med kunskap och utbildning inom dessa frågor för att vi i detta skede inte vill falla i nybörjarfällor av typen “kvinnor kan”. Vi är dessutom medvetna om att arbetet inte skall bygga på kortsiktiga lösningar utan måste vara ett långsiktigt strukturellt arbete för att verkligen göra skillnad i hela organisationen och på sikt förbättra hela fotbollssverige. Vår vision är att fotbollspelare, klubbar och fans skall behandlas lika oavsett kön eller sexuell läggning och vi ber därför återigen om ursäkt för vårt agerande och skall nu se till att göra allt för att det inte upprepas.
Innan detta meddelande publiceras har vi kontaktat Therese Sjögran för att dels be om ursäkt men också för att förklara att vår miss inte var medveten utan helt enkelt en frukt av vår okunskap.
#hejasverige
Vänligen, Svenska Fotbollförbundet
Jag önskar att alla idrottsföreningar aktivt faktiskt tänkte igenom det här. Om inte annat för att det här med att behandla alla likvärdigt faktiskt är ett superenkelt knep för att helt enkelt slippa hamna i medialt blåsväder. Om man inte beter sig rövigt finns det liksom ingen röv att hänga ut, så att säga.
En intressant del i det hela är förstås också det här att alla specialidrottsförbund (fotbollsförbundet, friidrottsförbundet, och alla andra idrotter) står under Riksidrottsförbundet vilkas riktlinjer måste följas av underförbunden. Det vill säga de MÅSTE inte, måste är ett starkt ord osv, det är mer som en "rekommendation". Som jag tagit upp förut kan man någonstans känna att det finns ett visst problem i metoden om en rekommendation man haft i över 20 år ännu inte gett verkan, och kanske borde man då testa ett nytt arbetssätt...?
Ett annat enkelt sätt att slippa pinsamheter skulle ju helt enkelt kunna vara att skärpa till sig lite från Riksidrottsförbundets sida och göra jämställdhetsplanen till en regel som det finns krav på att följa. På samma sätt som man inte får dopa sig utan att bli utesluten kan jag tycka att det vore helt rimligt att inte få diskriminera någon utan att också bli utesluten. Doping handlar trots allt bara om att manipulera den egna kroppen, diskriminering om att ta ifrån någon människovärde.
Hursomhelst så har ändå Riksidrottsförbundet en liten Q&A-avdelning på sin hemsida på ämnet, där kan man läsa det här svaret på varför inte idrotten är jämställd:
Lite förenklat hänger det samman med två saker. Dels är idrotten en spegelbild av samhället och den ojämställdhet och maktförhållanden mellan kvinnor och män som är där, dels hänger det samman med idrottens historia. Idrottsrörelsen startades av män, för män och präglas fortfarande mycket av manliga normer och maktstrukturer. Det innebär att vi måste jobba dels utifrån samhällsperspektivet, dels utifrån vår egen historia.
Jättebra att de inser att de måste jobba själva med sin egen historia! Tråkigt ändå att till exempel fotbollsförbundet får fortsätta särbehandla damer och herrar både vad gäller tid, uppmärksamhet, ekonomi, prestige osv osv utan att något händer. Jag tror ju personligen att hela damlandslaget gladeligen hade tagit emot den retroaktiva mellanskillnaden i lön (herrar 57000, damer 7000 enligt sveriges radio i fjol) för en svensk fotbollsspelare.
Men nu får Sjögran en bil från Peugeot. Kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar