Ledsen att det dröjt, jag har varit shit loads of busy, som man skulle kunna kalla det, och inte riktigt hunnit med. Under tiden har jag hittat en miljard nya uppslag och det är FÖR mycket, jag kan inte välja eller sålla och vet inte riktigt hur jag ska hantera.
När jag inte drunknat under information har jag varit på cykel-SM. Här är en bild från herrarnas prisutdelning:
Ettan, tvåan, trean och längst till höger U23-segraren i sin vita mästartröja.
Här är en bild från damernas prisutdelning:
Ettan, tvåan, trean och - just det, ingen U23:a. Damerna får nämligen ingen U23-mästarinna då den klassen inte finns för kvinnliga cyklister i Sverige. Det tas ut U23-damer till EM, men något nationellt erkännande får de inte, till skillnad mot killarna. Lustigt ändå va? Enligt mina efterforskningar bland folk som varit i sporten länge har det heller aldrig funnits. Rätta mig om jag har fel.
I USA har det diskuterats en del kring just det där sedan deras nationella mästerskap som också precis gått av stapeln. Där fick visserligen segrarinnan i U23-klassen sin seger,
men tvåan och trean berövades som synes sina pallplatser. Samtidigt som det bland herrarna såg ut såhär:
- hela 5 stycken som premierades i motsvarande klass.
Möjligen något amerikansk cykling, såväl som svensk, bör se över för att inte fastna i artonhundratalet för all framtid...
Dessutom, på tal om proffsidrott och rättmätighet, Forbes publicerade i dagarna sin lista över de 100 bäst betalda idrottarna i världen. Gissa hur många kvinnor?
Två.
Av. Hundra.
Hela listan finns HÄR.
Det tycker jag ni kan fundera på när ni börjar tänka i banor som att det nog inte skulle vara så stor skillnad trots allt. Lika lön för lika arbete gäller som bekant inte ens i det "vanliga" arbetslivet än, men för de som har idrottsarenorna som arbetsplats är det en ännu längre väg kvar att vandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar