"Anna Kournikova är väl inte ihågkommen som någon större tennisstjärna men väl för hennes utseende. Men som jag minns det uppskattade även hennes tenniskollegor intresset kring Anna då alla tjejer vann på uppmärksamheten. Fler tittade på damtennis och prissummorna höjdes. Vad tycker du om det fenomenet som idrottande kvinna? Volleyboll och inte minst beachvolley spelar mycket på detta. Mina idrotter golf och utförsåkning har inte gjort det förrän Lindsey Vonn dök upp, inom damgolfen existerar inte utseendefixeringen. På din utmärkta blogg skriver du en hel del om detta, är det bara av ondo att utseendet används vid marknadsföringen av damidrott?"
Jag läste en artikel för ett tag sedan som jämförde damernas proffstennis med Sex and the City, och det tyckte jag var en klockren liknelse. Å ena sidan visar den delvis framgångsrika kvinnor som nästan är självständiga och uppe på samma nivåer vad gäller ekonomi, makt, karriär och uppmärksamhet som sina manliga kollegor, men å andra sidan är det en framgång som är villkorad och som förutsätter att kriterier som ung, snygg, sexuellt tillgänglig, heterosexuell och normativt "kvinnlig" fylls för att den ska vara möjlig.
Inom damtennisen finns ett mycket talande uttryck, "Big Babe Tennis", något som myntades med systrarna Williams i spetsen för att beskriva de moderna damtennisspelarnas stil som är mer kraftfull och "hård" än tidigare generationers, eller mer manlig om man vill använda en sådan term.
I en text av Ellie Gordon-Moershel tar hon upp det absurda i att referera till världens bästa idrottare som "babes" och jämför med hur vi skulle reagera om proffshockey gick under benämningen "super stud hockey" eller hur det skulle låta om man kallade NBA för "pretty boy basketball".
Att nedskriva idrottsliga prestationer av världsklass till något utseenderelaterat som "big babe tennis" gör precis som när kvinnliga idrottare på andra sätt ges uppmärksamhet för sitt utseende och inte sina prestationer, att uppmärksamheten flyttas från själva idrottandet i sig. Därmed görs de aktiva till objekt som istället för sina atletiska framgångar bedöms för sitt utseende och sin grad av sexuell attraktionskraft. Det funkar till och med så att ju mer framgångsrika kvinnliga idrottare blir inom sina respektive grenar, desto mer fokuseras det på deras yttre, ofta både från andras och deras eget håll. På många sätt fungerar det som ett sätt att framstå som mindre hotfull, något framgången annars hade kunnat ha som bieffekt. Att kvinnliga idrottare ofta beskrivs med olika liknelser till djur eller skildras gråtande av glädje efter segrar till skillnad mot manliga knytnävar i luften, segergester och jublanden är även det en del i detta.
Tjej & rack(-et)
Att damidrott ges mer uppmärksamhet på grund av fixstjärnor som är snälla mot medieögon tycker jag därför inte är ett vettigt sätt att föra detsamma framåt. Jag kan se hur det i ett kortare perspektiv ger fördelar för enskilda idrottskvinnor, men i det större perspektivet så bekräftar det och ger sitt stöd till ett system där kvinnliga idrottare fortfarande inte blir framgångsrika på grund av sina prestationer utan sin förmåga att uppfylla en förlegad kvinnlig roll där könstillhörigheten kopplas samman med egenskaper som skör och undergiven och där förmågan att, utöver behärska sin idrott, kunna vara "sexig" under arbetet är det som väger tyngst i karriären. Få andra yrken har idag den arbetsbeskrivningen.
(För den som är intresserad av hur det faktiskt gick till när damtennisen blev välbetald, en historia i äkta rebellanda och kvinnligt skiter-i, så kan man börja läsa om the Original 9)
Hej!
SvaraRaderaTror tyvärr att det alltid kommer att vara så att kvinnliga idrottare
tjänar mindre än vad mannliga gör,jag tycker tillexempel att det 99grr av 100 är intressantare med manlig idrott än kvinnlig,(även fast jag tycker det är trevligare att titta på kvinnor än män)det beror på att manlig idrott är mer spännade och intressantare att titta på.Ta svensk cykel som ett exempel,damelit 15 startande och 9 av 10 tävlingar går det i 35 km/h och slutar i klungspurt,inte så intressant.Jag tror att män har en annan instinkt till att vinna och därför blir manliga tävlingar/idrottare intressantare!Det finns så klart undantag i mitt resonemang(Emma Johansson tex)men på det stora hela tror jag det är såhär från det att vi födds,jag tränar ett F02 lag i innebandy i sthlm och i det laget är det 17 st tjejer 9-10 år ,av dem är det 3 st som är vad jag kallar riktiga vinnarskallar ,en kompis ränar ett killlag i samma ålder ,där är det tvärtom 3 st som är med för gemenskapen/kompisar/ha nåt att göra etc, resten är med för att vinna.
Jag tror att det är därför manlig idrott alltid kommer varar roligare att titta på vinnarinstinkten och att de alltid ger 100% ///Tobias