Vi som cyklar har igår kört en deltävling i den nationella landsvägscupen. I elitklasserna står Sveriges främsta cyklister på startlinjen. Samtidigt körs cuptävlingar för veteraner, juniorer, ungdomar osv. Vi damcyklister brukar ibland på tävling starta samtidigt som någon herrklass, oftast herrjuniorerna, för att få lite större klungor och lite mer tidseffektiva tävlingar.
Nu i helgen startade vi tillsammans med H-40-klassen, det vill säga äldre män över 40 år som motionscyklar och tycker det är kul att tävla på fritiden ibland. Bland damerna fanns proffscyklister, landslagsåkare och nationell elit. Cyklister som satsar på sin idrott och flera som har det som primär sysselsättning.
ÄNDÅ - bland annat det här:
En av landslagsåkarna blev nerkörd i ett dike av veterangubbarna för att hon inte flyttade på sig.
En annan landslagsåkare försöktes först motas bort från sin plats i klungan av en grånad herre, och när hon inte ville flytta på sig för att mista sin placering i gruppen tillsagd att hon skulle hålla sig undan och inte vara i vägen.
Och idag fick jag det här twittrat till mig, vilket väl inte direkt kom som en överraskning med tanke på den stämning som rådde:
Alltså, jag har full förståelse för att det är viktigt med cuptävlingar även för folk över 40 år och att även lek kan kännas som allvar i stundens hetta och allt det där. MEN, det går inte att komma ifrån att det är damcyklisterna som cyklar på en högre nivå i det här fallet och för vilka det står större saker på spel. Ändå härjades det inget i damklungan på motsvarande sätt, trots att det i allra högsta grad påverkade vårt slutresultat att behöva samsas om vägbanan med veterancyklister.
Att de dessutom har mage att säga åt de betydligt mer meriterade damcyklisterna att "hålla sig undan" är så respektlöst att jag inte ens vet hur jag ska förhålla mig till det. Det är så uppenbart att damidrott även på elitnivå har så mycket lägre status att till och med motionärer anser sig vara bättre enbart på grund av att de är män. Man blir matt, trött och ledsen.
