Det hade ju kunnat anses vara ett rimligt argument (om man inte, som jag, tycker att sponsrande företag även har ett samhälleligt ansvar precis som alla andra i världen, men det är väl en annan fråga), förutom att det för alla med en inblick i damidrott är tydligt att det inte riktigt stämmer ändå. Vi känner alla idrottande tjejer som är betydligt mer framgångsrika, medievänliga, och ambitiösa än manliga motsvarigheter, och ÄNDÅ sitter killarna i de allra flesta fall på betydligt sweetare dealar. Helt utan rimliga skäl.
Personligen vet jag till exempel flera motionerande manliga veteraner som har det bättre ställt än internationellt tävlande elitdamer.
Men låt oss för en liten stund hålla fast vid tron att det finns en direkt relation mellan mängden uppmärksamhet och cash/sponsorer och lemmmmmeeee break den illusionen för er.
I våras gick Kiruna IF ut med att de hbtq-certifierat sin förening och från och med i år kommer spela i regnbågsfärgade matchställ i ett försök att öka acceptansen och visa sin öppenhet inom den stereotypt manliga sporten som hockey traditionellt är. Detta gav enormt gensvar, det har skrivits spaltmeter både inom Sverige och i internationell media. Klubben har hyllats och höjts till skyarna för sitt initiativ. Tröjorna har sålts till nya och gamla fans både inom landet, i europa och i USA. Kirunas hockeylag har fått fantastiskt mycket uppmärksamhet från alla möjliga och omöjliga håll, och det dessutom i frågor som engagerar folk utanför sporten, som ger nya fans och en ny potentiell målgrupp.
Ett extremt snyggt matchställ!
Enligt logiken att uppmärksamhet = pengar borde sponsorerna således jubla, stå på kö och slåss om att få vara en del av detta. Eller?
Nej. Under sommaren har flertalet sponsorer antingen minskat sitt stöd eller dragit sig ur, så många att inga andra förklaringar finns än att det har med projektet att göra.
Såååå, hur kan det komma sig? Det enda som är viktigt när det gäller sponsorers intresse är ju publik och medial uppmärksamhet, eller? Det råder ett direktförhållande mellan antalet delningar, gillanden, sålda biljetter, skrivna artiklar och kronor in i kassan?
Eller kan det vara så att sponsorerna faktiskt värderar annat också? Att många är så insnöade och rädda att de inte vill vara en del av något som inte är traditionellt manlig idrott. Till exempel ett lag med regnbågströjor som välkomnar mångfald? Eller kvinnor?
KAN det vara så att det inte bara handlar om "bristande publikintresse" som gör att det är svårare för vissa grupper än andra att leva på sin idrott? Att det inte bara handlar om att få "valuta för pengarna"? Att det kanske är så att den sponsoransvarige på företagen helt enkelt gillar svettiga heterokillar lite mer än något annat, och därför väljer att lägga sedlarna i byxlinningen på dessa istället för att se var de gör mest nytta - både för de aktiva och för det egna varumärket?
Jag vågar nog påstå att det är en ganska stor skopa av både ointresse, ovilja och okunnighet.
(MEN! I och med att det minskade sponsorstödet uppmärksammades i media har Kiruna nu fått kontakt med nya partners, bland annat har de nu en ny och ovanligt generös huvudsponsor på femårskontrakt, så hurra!)
Självklart är det så. Det finns nåt som heter officiella ursäkter (el förklaringar) och så finns det sanningen. Jag törs dra det så långt att jag jämför det med rasism o d inställningar. Den officiella anl. kan vara si och så men i grunden är det för att man helt enkelt inte vill göra det obekvämt för sig. Man är rädd om sin plats under solen. MAN är rädd om sin plats under solen.
SvaraRaderaHurra för femårssponsorn! Det här pratade vi om så sent som i gårkväll hemma i sambosoffan, det kom upp när vi diskuterade heforshe-kampanjen. Hade missat totalt att de hbtq-certifierat sig - vilket galet bra initiativ.
SvaraRaderaAlltså det Kiruna IF har gjort iom regnbågströjorna etc är ju typ det bästa som hänt sport-Sverige sen... ja... öh... någonsin? Man får ändå säga att hockey är matcho-sporten nummer ett (en fördom som t.ex. gjorde att jag blev extremt förvånad när det visade sig att min hypersensitiva pojkvän spenderade sin uppväxt med att brottas och jaga puck på skridskor) och just därför är det ett ännu större statement än om t.ex. en cyklist (faktiskt) eller friidrottare hade gjort detsamma.
SvaraRaderaSå jävla pinsamt gjort av de sponsorer som hoppat av men jag hoppa och tror faktiskt att Sverige i stort är moget för detta och att Kiruna IF kommer tjäna på initiativet i slutändan, även ekonomiskt.