Om du var min cykel

Hur går det för sporten undrar ni? Ja, förutom att den dras med en massa mansproblem som våld etc så går det väl..... inget vidare ändå nej.

Cykelsporten slog till exempel alla sina egna rekord genom att härom veckan använda sig av följande affisch för lite cykeltävling:

Jaa.....

Jag vet inte ens var man börjar? Det är alltså fyra tjejer varav tre bildar en cykel, och den fjärde ska vara en cyklist. Det är inte tal om att bara objektifiera eller sexualisera kvinnokroppen här på nåt standardsätt, vilket vi ju annars är vana vid inom cykelsporten, utan om att låta kvinnokroppen rent bokstavligt bli till ett objekt, dvs cykeln. Som om det inte vore nog i sig är de tre cykeldelarna dessutom iklädda någon form av tvångströjor(!!?!) som verkligen understryker deras passivitet och definition av icke-subjekt. En tvångströjas hela syfte är ju att bäraren inte ska kunna röra sig eller agera.
Samtidigt som de knäböjer i tvångströja har de ett hopkrupet kroppsspråk och vänder bort ögonen och ansiktet från betraktaren, det vill säga exakt ALLA detaljer som används för att avpersonifiera någon. Det är så mycket checkande av objektifieringsboxar här att jag blir helt MATT, jag vet knappt ens hur jag ska förhålla mig.

Om man skulle bli orolig över att den fjärde tjejen i bilden som då föreställer cyklisten skulle kunna tänkas bli för aktiv och därmed för mycket av ett eget subjekt eller en egen person som kanske skulle göra något för sin egen skull, tex vara ute och cykla för att det är kul eller givande, så har man safe:at upp den biten genom att inte låta henne ha några kläder alls på sig utan istället få vara naken och kroppsmålad. Ska man inte vara passiv och bunden ska man åtminstone vara naken!

Jag. Vet. Inte. Ens.

Herregud????

(Ironiskt nog vann Peter "rövklämmarn" Sagan loppet vilket ju nästan är för lämpligt för att vara sant......)