Här är en bild från 1977, där skotska fans går nutz på Wembley:
Det kände man ju för att göra själv i år också när 28-åriga Marion Bartoli vann Wimbledon, hurra! Här är en bild från det:
Rätt jävla ÄG att kamma hem den titeln. Men eftersom alla vet att det inte spelar så stor roll om man är bra eller inte om man är tjej, om man inte anses fuckable, så mottogs det naturligtvis såhär:
Jaha, men det där var ju bara några få kommentarer, tänker ni. Åhåhåhåhåånej, säger jag, gå in och bilda er lite på den här länken, varsågoda.
Som om inte detta var nog i Wimbledonskandaler, hos herrarna vann en skotte. Woho, hemmaseger, osv osv! Nationen har jublat och festat som om det vore '99. Hemmasegerrrr! Äntligeennnn! För första gången på 77 år!
Även här i sverige jublar medier man tycker borde vara skapligt pålästa, som SVT, SR, SvD, Metro och Expressen, över denna MILSTOLPE.
Allt fint, kul när folk är glada, FÖRUTOM ATT det under de 77 åren varit inte mindre än 4 hemmasegrar, på damsidan. Men den här bilden förklarar det väl ganska bra:
Inom idrotten är kvinnor som bekant inte människor och därför räknas såklart inte de hemmasegrar som inte sker på herrsidan. Det är väl därför det är fullt rimligt att det här är svaret på frågan om man ska följa fotbolls-EM:
I fallet med de ignorerade wimbledonsegrarna blir det ju extra märkligt eftersom (åtminstone vissa) kvinnor inom tennisen har lika hög stjärnstatus som männen, åtminstone i media (är inte förvånad om prispengarna lägre). Martina Navratilova, Steffi Graaf, Serena Williams m.fl. är ju absoluta superstars. Jag har sällan hört att man raljerat lika mycket över "tjejtennis" som "tjejfotboll", t.ex.
SvaraRadera