Såg ni vetenskapens värld i veckan? De behandlade det ägiga ämnet varför kvinnor är mindre än män. Alla tröttingar ba "det är för att de ska va GULLIA och mannen ska kunna JAGA OCH VARA I KRIG!!!"
Nähä, så var det tydligen inte. KANSKE kan det ha varit så att tjejer bara genom tiderna fått mindre mat och omsorg på grund av att kvinnor överlag i historien inte ansetts så mycket värda eller så himla viktiga. Jooo-niiiiii..... Se programmet, det var sevärt.
Efter jag sett det upplyftande programmet läste jag det här blogginlägget av nån kampsportskille som efter det där förmodligen får ligga ca 200% mer på grund av en stigning i härlighet av orimliga mått. Han skriver att tjejer som tränar kan ha mens och att det kan vara värt att ta hänsyn till om man är tränare exempelvis. Skönt att nån fick den poletten att trilla ner såhär år 2013.
I vetenskapens värld tar de upp exemplet att forskarna per automatik utgått ifrån att de fossil som hittats från våra förfäder som varit stora har antagits vara män, och de små skeletten kvinnors, trots att det inte alls behöver ha varit så. Detta gjordes istället i princip enbart på grund av gamla föreställningar om att män "ÄR" större. På samma sätt utgår man ju ifrån att män även "ÄR" starkare och mer atletiska. Eftersom det råkar vara så nu. Kvinnor presterar ju inte alls på samma sätt i form av styrka osv, som jag ju skrivit om förut.
En intressant aspekt i detta, som nu kommer knyta an till det ovan nämnda blogginlägget av kampsportskillen, är ju att all forskning såväl inom medicin som idrott som vad som helst som berör det mesta här i världen precis som vanligt bedrivits av män på män för män. Det är ju sen gammalt att man ogärna forskar på kvinnor eftersom skillnaderna och variationerna i hormonnivåer gör dem till svåra studieobjekt. I de fall man använder kvinnor brukar man titta på kvinnor som befinner sig inom de första två veckorna av sin menscykel eftersom hormonnivåerna då är som mest stabila och mest lika en mans. Således: majoriteten av den forskning vi har att vända oss till när det gäller hur man maxar sin fysiska prestation är inte anpassad för en människa med de hormonella förändringar 50% av befolkningen sitter inne på, och är förmodligen heller inte det mest effektiva för den halvan.
Det här är intressant, därför att den forskning som ändå finns visar att det är stora skillnader på hur kroppen reagerar på olika typer av träning under menscykelns olika faser. Förutom det för många kvinnor smärtsamt uppenbara att det kan vara svårt att träna alls under en eller flera dagar helt enkelt eftersom det gör ont, så är till exempel kvinnors metabolism mycket föränderlig under olika perioder av månaden vilket gör att viss anpassning av bränsletillförsel skulle kunna behöva göras för maximal prestation och återhämtning. På samma sätt påverkas kvinnors vätskebalans, kroppstemperatur (upp till typ en halv grad y'all!) och förmåga att kyla ner kroppen vilket förstås får effekter i form av hur man bör förhålla sig till exempelvis drickande och temperaturreglering innan, under och efter träning och tävling. Precis i slutet av menscykeln är kvinnor dessutom mer skadebenägna än annars även om det finns för lite (VA? RLY?) forskning på ämnet för att kunna förklara säkert varför.
När tog ER tränare hänsyn till detta senast?
Och som om inte det här vore nog, så äter ju många kvinnor p-piller. Dessa reglerar som bekant hormonnivåerna på olika sätt, vilket naturligtvis ger utrymme för att förändra dessa på ett sätt som ökar förmågan att prestera vid ett givet tillfälle. Att inte ens DET får forskningsvärlden att gå bananas av nyfikenhet och oöppnade luckor är verkligen något som går över mitt förstånd, men det grundar sig väl i det klassiska att kvinnlig idrott sällan är "på riktigt" och därmed inte så intressant.
Hur som helst så finns det de kvinnliga idrottare som mixtrat med detta och exempelvis förskjutit sin menscykel så att viktiga race hamnar i en "lämplig" fas av cykeln, och på så vis lyckats prestera bättre. Även om jag generellt är emot all form av hormonellt experimenterande på det viset så finns det onekligen en oöppnad skattkista här i hur man som tjej till exempel bäst anpassar sin träningsplanering för att kunna få ut mesta möjliga ur olika sorters pass, då kroppen under de olika faserna av en månad så uppenbart är mottaglig för olika typer av träning på olika sätt.
Det engelska träningsbegreppet "periodization" får plötsligt en betydligt mer göteborgsk och djupare innebörd.
