Verkligheten(tm)

Halloj på er, ibland kan man ju undra om den där sexualiseringen av (idrotts-)tjejer liksom verkligen finns bortom reklamtavlorna. I verkliga livet så är det ju ändå idrottsliga prestationer folk ser och värderar högst, väl? Gemene man tänker att en elitidrottare av världsklass är en atlet först och främst, kanske snygg också men det är liksom inte det som är det viktigaste? Eller?

Se exempelvis det här offentliggörandet av proffslaget Wiggle Hondas senaste cyklist, fotad i sitt tävlingskit (dvs sina ARBETSKLÄDER(!)):

 

 

   
 

 

Dags för löneförhandlingar

Har ni sett att BBC sammanställt prispengar för 51 av de stora sporternas internationella tävlingar?

Här finns hela listan: Prize money in sports

Som vanligt flyttas man till något jurrasic park-konvent eftersom 1. i vilken annan tidsålder skulle den där typen av olika lön för lika arbete vara ok, och 2. det är så absurt att det omöjligen går att ta på större allvar än comic-con.

Tyvärr är det dock sant, här kan man se gräddan:

Kul liv, kämpa sporten.

Däremot kan man se att många yngre idrotter som snowboard och triathlon verkar vara mer jämlika vilket såklart är positivt, även om det är viktigt att komma ihåg att det kan finnas större ojämlikheter längre ner i arrangemangsrangordningen än de världscuper & dyl som listas av BBC.

Till exempel ser man att världscupen i mountainbike i BBC's lista betalar lika för segrar, oavsett kön, men när det anordnas internationella tävlingar utanför världscupen har internationella cykelförbundet UCI en egen regel som godkänner lägre summor för kvinnor, något som tyvärr även svenska cykelförbundet SCF valt att acceptera, godkänna och hålla vid liv när de vid de svenska internationella tävlingarna 2015 ger damerna en rejäl hacka mindre. Det avspeglar sig naturligtvis ännu ett steg ner, på nationell nivå, och så hålls en oacceptabel diskriminering vid liv år efter år. Trist, gammalmodigt och pinsamt, och förekommer tyvärr inom många sporter. Oviljan till förändring är ofta imponerande, inom få andra områden i världen går folk lika högljutt och aktivt ut med att de motarbetar jämställdhet så målmedvetet och passionerat som inom sporten.

När en vän till mig nyligen hade en diskussion om detta fick hon höra det gamla hederliga snarkargumentet att damidrott helt enkelt bara är för tråkig, om tjejerna gjorde sig själva lite mer spännande/intressanta/kul så skulle det minsann jämnas ut av sig självt. Har vi hört det förut? Ja! Det HAR VI!

Tyvärr är det ju dessvärre inte så att det, förutom de länkade argumenten, är nivån av skrattfest som en klass inom idrott bjuder på som är den springande punkten i det här. Om det vore det skulle det rimligtvis vara så att det var könsoberoende och snarare skillnader mellan olika idrotter, där kvinnor inom vissa idrotter fick mer än män, och tvärtom, beroende på kravprofil. Men så är det som bekant inte.

Istället är det tråkigt nog så enkelt att man som sittandes på maktposition inom idrotten faktiskt måste ta sitt ansvar som en vettig och rimlig människa i vilket det ingår att 1. inte diskriminera och undervärdera folk pga kön/ursprung/utseende/sexuell läggning osv, samt 2. inse att man inte kan skylla på regler, andra människor eller tankspriddhet när man inte lyckas med detta. Kanske måste man istället VARJE gång ett beslut tas tänka igenom på vilka grunder det tagits. Det kräver lite engagemang, men det bör idrottsrörelsen klara av. Trots allt har lathet aldrig varit gynnsamt i idrottssammanhang.

En sport för män och fuskande kvinnor

Det finns så enormt mycket i den där lilla artikeln ovan.
Först och främst naturligtvis det uppenbara - fotboll är en sport för män. Kvinnor behöver inte bemöda sig, det är inte för er. Av män, för män, bland män. Zzzzzzz....... snark? Så obotligt tröttsamt, men inte direkt någon nyhet för alla som läser den här bloggen. Jaja, det skadar väl inte att trycksvärta in det lite mer i folks medvetanden, tänkte kanske sportredaktionen.

Men! Det mest intressanta: varför säger Mikael Antonsson det i det här sammanhanget, där han ju egentligen är upprörd över något annat än kvinnor inom sporten? Jo, en motspelare har "filmat" och alltså låtsats haft ont, betett sig osportsligt(!) och inte spelat enligt vad som anses vara rent spel. Det vill säga betett sig... omanligt, tydligen?

(Funny tho att filmning är ett erkänt fotbollsbegrepp och fotboll är ju tydligen... just det - för män? De har alltså själva kommit på, utövat och upprätthållit ett beteende som per definition är manligt i och med att det sker inom fotbollsdomänen som är "för män", men är sedan upprörda över att det är omanligt? Bländande logik. Men det var ett sidospår.)

Hur som, han har alltså filmat, och det är omanligt. Omanligt är motsatsen till att vara en man. Vad är då en man? Ja, det får man väl anta då är någon som är ärlig? Korrekt? Följer reglerna? Sportslig? Schysst? Motsatsen till en fuskare?

Och om motspelaren inte är en man i och med sitt beteende, vad är han då? Vad är motsatsen till en man? Är det..... en kvinna? Han spelar som en kärring osv? Och om en man är likställt med egenskaperna här ovan, vad säger man då underförstått att hans motsats - idrottskvinnan - har för egenskaper....?

Ja hörni, vad sägs egentligen i den där lilla texten?

Där har ni helgens funderare! Tänk på att vi alltid säger mer än vad vi faktiskt uttalar.

Trevlig helg!

Men hur ska man veta om de är duktiga om de inte är nakna????

"Skiinfo Sverige ger dig snörapporter, puderalarm och väderprognoser från mer än 2000 skidorter världen över"

Så beskriver sig Skiinfo själva. Allt gott. Vilken vintersportsälskare gillar inte snörapporter?

Vad de däremot också gör: lägger upp ~*konstnärliga*~ (pga SVARTVITA HALLÅ DET ÄR KONST!!!!!!!!!!!!!!!!!!!) bilder på "vackra kvinnliga skidlärare".

Extremt fräscht, det finns inget som signalerar skidlärare så mycket som en exponerad bröstvårta.

Efter att ha fått följande kritik:

Så tog de bort länken från facebook. Istället lade de idag in en bildspecial från den här kalendern, och det är såklart stor skillnad. Den här har ju jacka = är påklädd. Alla skidlärare har jacka. INGET KONSTIGT. MOVE ON. Herregud.

Valuta för pengarna!

Första november skickas herrproffsen i cykellaget Tinkoff-Saxo till Kilimanjaro för lite teambuilding inför 2015. Det är inget unikt för just det laget utan något lag i allmänhet gör för att få hänga lite under mer eller mindre avslappnade former och lära känna sina nya medspelare. Man fattar väl det. Det är viktigt med samarbete och god stämning och så vidare och så vidare.

*Killar som bygger teamkänsla*

Kostnaden för det här enskilda lagets fotvandring? 200 000 euro.

Det kan ju vara svårt att förhålla sig till en sådan summa. Hur mycket är det i sammanhanget liksom? Vad kan man annars göra för pengarna?

Här är en hint:

För den som vill ha mer detaljerad info finns HÄR en bra artikel kring vad det kostar att driva ett proffslag för damer inom cykling.

"£250,000
This is the total budget to establish a high-level professional team.
You can take on up to 2 named partners, who’s companies actually become the name of the team.
This amount creates a 12 rider team that can field its best teams for specific events, whether it’s the London Nocturne, or the Tour of Britain.
The sponsors can expect signed jerseys, team cars splashed with their logo, kit in their colours, VIP packages, riding in the team car, photo shoot at your office with the team.
Professional teams also have access to the worlds highest level races including the Giro Italia, Tour of Flanders and Fleche Wallonne.
It doesn’t quite get a huge Death Star style team bus though."

Men det är klart grabbarna ska bestiga ett berg!!!!!!!!!!!!!!!!

Om man istället vill sätta kostnaden för ett helt proffslag på damsidan mot snittlönerna för de enskilda herrcyklisterna så ska man såklart få göra det! Fler perspektiv är bättre perspektiv. Varsågoda:

"The reports state that the average Pro Team rider salaries (not pro-conti) have increased by the following:
2002: €100,000
2009: €190,000 (up 90% over 7 years)
2012: €264,000 (up 39% over 3 years)
2015 (my prediction at this rate): €370,000"

 Värt att notera är även detta:

"Of course a rider’s team salary is only a portion of their total income. Prize money, bonuses, corporate events, personal endorsements, etc all contribute to a very good income"

Men det gäller såklart för manliga cyklister. Damcyklisterna vinner som bekant i allmänhet fickpengar i kontrast till herrarnas saftiga bonusar.

För att sammanfatta: istället för att låta ett gäng killar åka och fotvandra i berg för att bli kompisar, eller för samma summa som en manlig cyklist kostar i genomsnitt, skulle man alltså kunna driva ett helt proffslag för damcyklister.

ETT HELT LAG?!?

Men det är klart, det är viktigt med teamkänsla också....


För den som vill räkna ut själv hur många damlag man skulle kunna få för ETT herrdito kan jag rekommendera den här lilla filmen:

Kan en tjej hålla på med sport?

Den sorgligaste artikel jag läst på länge: "Kan en tjej bli professor".

Kortfattad sammanfattning: Sjuårig tjej vill bli professor när hon blir stor, men tror inte att det går eftersom bara killar kan vara professorer.

"Det började efter en sagostund där mamma Nadia Dala läste ”Coola katter kollar varför saker rör sig” för sin dotter. I boken var det en man som uppfann saker. Han förklarade också varför en kula faller neråt om du släpper den. Amanda tyckte att professorns jobb lät spännande, men var lite besviken eftersom hon trodde att bara killar kunde ha ett sådant jobb."

 Mamman lägger ut en text om händelsen på Facebook och flera kvinnliga professorer skickar brev och visar att de finns samt berättar vad de gör.

"– Jag blev överraskad och glad när jag fick breven. Det var roligt att få veta vad professorerna jobbade med. En jobbade med rymden och en annan med historia, berättar Amanda som ändå tyckte det roligaste var att få reda på att en tjej också kan bli professor."

Jag höll på att börja gråta. Att ett barn (eller någon människa över huvud taget), år 2014, tror att hen inte får eller kan ägna sig åt ett visst yrke enbart pga sitt kön är så episkt deprimerande och uppgivet att jag inte ens vet hur jag ska förhålla mig.
Men det är klart, har man aldrig fått se en kvinnlig professor, aldrig fått veta att de finns, bara sett gråhåriga gubbar i rollen i tecknad film, bara fått lära sig om vetenskapsmän (med betoning på MÄN) på lektionerna i skolan - hur ska man då kunna veta att det inte är något förbehållet just dom?

Det leder mig förstås in på mitt eviga ämne om representation i medierna. Med storyn ovan i ryggen, vad tror ni följande upplägg av artiklar från en stor svensk nyhetssajt säger till unga tjejer med idrottsambitioner eller intresse för sport? Det är alla dagens (141009) klickbara huvudrubriker från förstasidan på sportdelen.


MÄN

-Northugs dom efter rattfyllan
-Bättre för PSG om han lämnar
-Bara ett spel? Du borde ha lyssnat på din son Alex
-Nya utspelet som tar död på Ronaldoryktet
-Sanslös räddning, tror inte sina ögon
-Så följer du La Liga utan extra kostnad
-Idrottsvärldens 30 mäktigaste skägg
-Ranking, de ger oss fotbollen bäst
-Lirarna som hänger löst i ditt SHL-lag
-"Det absolut värsta jag varit med om"
-"Har aldrig gjort ett likadant mål"
-"Vi ska absolut inte vara rädda för dem"
-"Niva: Nu är det bombtänkande"
-Bahoui: "Ingen skön känsla"
-Doldisarna hjälper och skyddar Zlatan
-VM-kaoset blir film - med The Rock i tung roll
-Ryska rädslan: Sverige bluffar
-Hamrén har gjort mycket rätt
-Svensson: Vinner utan Ibrahimovic
-Kolla hit Zlatan, så blir du googlad
-Slog supertalangen - nu är han servitör
-"Jag började fråga ut våra massörer
-Läs Kalle Karlssons PL-legendarer
-Matcherna som kan ha varit uppgjorda
-"Varför skulle det inte finnas här?"
-"Tvivlet sår förrädiska frön i mitt hjärta"
-"Vi måste få en juniorliga i TV"
-Märkliga stölden - är någon hungrig jäkel som varit här
-De har betalt för att stå upp och få stryk
-Så gick det sen för boxningsmästarna
-Matchstraffet som knäckte krislaget
-Tre mål på 40 minuter gav seger för Asplöven
-Wennerholm: favoriterna har stämpel som krislag
-"Får tårar nu när jag berättar"
-Leifby: "Nu börjar vi ana varför Ibra är så bra som han är"
-103 kameror för att återskapa klassikern
-"Bäst i Zlatanfilmen var pappans fula gardiner
-Kines köpte en hel klubb - föll med 0-8 direkt
-Här är Arsenals nya skadesmäll
-Så startar Sverige - utan Ibrahimovic
-"Självklart blir vi lite sämre"
-"De är fyra klasser sämre än Zlatan"
-Youtubeklippet som ställer Capello totalt
-Capello tröttnade: Inga kommentarer
-Så hedras hans avlidna mamma
-Brynässtjärnan: "jag pajade helt"
-"Jag blir äcklad"
-Planen: ska utmana Northug i Göteborg
-"Jag är varken glad eller lycklig i PSG"
-Har verkligen ingen koll på sitt motstånd
-Snedträffen som får landslaget att jubla
-Streakarens insats skapar total kaos
-158 miljoner kronor bara under 2014
-"Han behöver lära sig vara ett proffs"
-Förslaget: Flytta ligan utomlands
-"Zlatan är som Bacon - stark"
-Vilda attacken: "Hoppas du dör imorgon"
-Glöm Stanley Cup Henke
-F***ing Abba - då såg legendaren rött
-"Skulle aldrig fråga Messi eller Zlatan"
-"Jag hoppas Bajen går upp"
-Sämsta domaren hittills i serie A
-Zäta: "Det värsta som kan hända"
-Sanslösa lönerna: så mycket har de tjänat
-SVT:s kritik inatt mot Djurgården
-Ingen Zlatan - då ska han spela
-Han är Hamréns favoritval
-"Han skrattar mest och tycker vi är dumma i huvudet"
-33 oförglömliga citat från Ibra
-Styrkebeskedet - slog serieledarna
-AIK är definitivt inget bottenlag
-Ovetjkin: "Träffat min nya flickvän"
-Reals stora skräck infor El Clasico


KVINNOR

-Stjärnans krav "Stäng av henne från landslaget"
-Malin får ny chans - efter jättebråket
-Deras mål: peta Schelin från tronen
-Besluten som gav damerna stjärnstatus


(73 - 4, men vem räknar)

Jämförelseproblematiken

Det slog mig att jag ju redan skrivit ett inlägg om problematiken att jämföra dam- & herridrott enligt samma måttstock, och varför vi värderar manliga prestationer högre (men kanske inte nödvändigtvis kommer att göra det för evigt!). Det finns att läsa här: Om omänskliga prestationer.

Min poäng är att idrott är en arena som inte öppnats upp för kvinnor förrän ganska nyligen, och att det påverkar vad vi definierar som "bra" och "rätt" och inte. Läs det vettja!

Cykel-VM och det ständiga tråkighetsproblemet

Ett vanlig, ungefärligt, återkommande citat:

"Men damfotboll/-cykling/-hockey/-tennis/-what have you är ju inte lika kul/spännande/intressant/varierande/snabb/bra som herrditon!"

Jag sätter min hatt, min hund och alla mina eventuella framtida barns alla kommande veckopengar på att ALLA som någon gång i något sammanhang tagit sig an en diskussion om någon annan typ av idrott än herrvarianten har fått valfri variant av ovanstående kastad på sig, som det slutgiltiga strecket att dra över ämnet. Det finns inget att prata om, tjejer är sämre, nothing to see here, rotera rotera etc.

Här kommer ett inlägg till alla er som ändå känner att det borde finnas något att sätta emot det där (för det gör det!).

I helgen kördes cykel-VM. Damernas lopp var samlat och ganska händelselöst länge innan det slutade i några gastkramande minuter och till slut spurten ovan. Så kan det vara. Jag vet inte hur många snoozefestande herrlopp jag själv har sett, herrarnas VM-lopp dagen efter var ett exempel, men gudarna ska ju veta att det finns ett skäl till att man på tv-sändningarna från Tour de France inte visar hela etapperna....
Cykling är helt enkelt en sport som med rätt eller fel förutsättningar har alla möjligheter att, precis som askungens bal, antingen bli outsägligt tråkigt och långtråkigt och tråkigt, eller alldeles, alldeles underbart. Inget av detta har med cyklisternas kön att göra (duh!) utan tvärtom prisas ofta damcyklingen för att vara mer spännande på grund av kortare distanser som manar till mer offensiv körning.

Men nu ska vi inte snöa in på just cykel för det här är applicerbart på alla liknande situationer. Det som händer är nämligen att när nu damerna på VM visar upp ett lopp som inte är fullt så spännande för publiken under större delen av tiden, så är inte den allmänna uppfattningen att cyklisterna kört ett ospännande lopp. Nej. Damcyklingen SOM SPORT är värdelös och skittråkig och de kan ju inte cykla vet de ingenting om taktik HUR KAN DE ENS FÅ STARTA VARFÖR ÄR DAMIDROTT ALLTID SÅHÄR??? ALLTID?=????? VARFÖR ÄR TJEJER SÅ TRÅÅÅKIIIIGGGGAAAAAA HUR KAN DE LEVA!!!!!!!??!?! osv

Cyklisten Tom Palmer har skrivit ett bra blogginlägg om detta som går att läsa här: Toward a more equitable cycling commentary, där han fint och bra förklarar skillnaderna mellan att kommentera enskilda åkares insatser och att dra ett helt kön över en kam (samt förklarar varför man hellre bör kalla det women in cycling istället för women's cycling, och sånt älskar ju en gammal retoriskt intresserad nörd som jag!).

Här är två av mina favoritcitat från texten:

 "It’s illogical to expect women to race in such a way that pleases the male dominated establishment, instead of riding the way the individual rider believes gives them or their team the best chance of winning a world championship."

"The philosophy of sport is to enhance humanity. The business is to sell a product. Peddling a sexist sport is contrary to both enterprises. The cause of women in cycling needs no more justification but it does need journalism.
Getting to the heart of the problems facing that cause requires less divisive opinion and more diligent scrutiny"

För er som är lata och inte orkar läsa det länkade inlägget är det alltså ungefär såhär: när dudes ägnar sig åt tråkig sport så är det en tråkig match, en idrottare som gör en dålig insats eller vad det nu kan vara. När motsvarande dudettes ägnar sig åt tråkig sport är det damidrott som är värdelös. Det är viktigt att skilja på dessa två saker, och det är precis samma system som sätter in vilka fördomar man än pratar om i samhället ("kineser är X, spanjorer är Y, folk från småland är Z").

Det var allt från folkbildningsbloggen idag! Nästa gång kanske vi ska ta upp varför man inte ens från första början kan klassa damidrott som tråkig mätt efter en måttstock gjord för herridrott?

All publicitet är bra publicitet?

När man påtalar ekonomiska problem och ekonomisk särbehandling inom damidrott möts man i 99,9 % av fallen av svaret att det inte finns lika mycket pengar i damidrotten på grund av att det inte finns lika stort medie- och publikintresse. Om inte folk tittar på, pratar om och skriver om sporten och idrottarna så finns det inga incitament för sponsorer att punga in pengar, eftersom det de köper är en reklamplats.

Det hade ju kunnat anses vara ett rimligt argument (om man inte, som jag, tycker att sponsrande företag även har ett samhälleligt ansvar precis som alla andra i världen, men det är väl en annan fråga), förutom att det för alla med en inblick i damidrott är tydligt att det inte riktigt stämmer ändå. Vi känner alla idrottande tjejer som är betydligt mer framgångsrika, medievänliga, och ambitiösa än manliga motsvarigheter, och ÄNDÅ sitter killarna i de allra flesta fall på betydligt sweetare dealar. Helt utan rimliga skäl.
Personligen vet jag till exempel flera motionerande manliga veteraner som har det bättre ställt än internationellt tävlande elitdamer.

Men låt oss för en liten stund hålla fast vid tron att det finns en direkt relation mellan mängden uppmärksamhet och cash/sponsorer och lemmmmmeeee break den illusionen för er.

I våras gick Kiruna IF ut med att de hbtq-certifierat sin förening och från och med i år kommer spela i regnbågsfärgade matchställ i ett försök att öka acceptansen och visa sin öppenhet inom den stereotypt manliga sporten som hockey traditionellt är. Detta gav enormt gensvar, det har skrivits spaltmeter både inom Sverige och i internationell media. Klubben har hyllats och höjts till skyarna för sitt initiativ. Tröjorna har sålts till nya och gamla fans både inom landet, i europa och i USA. Kirunas hockeylag har fått fantastiskt mycket uppmärksamhet från alla möjliga och omöjliga håll, och det dessutom i frågor som engagerar folk utanför sporten, som ger nya fans och en ny potentiell målgrupp.

 Ett extremt snyggt matchställ!

Enligt logiken att uppmärksamhet = pengar borde sponsorerna således jubla, stå på kö och slåss om att få vara en del av detta. Eller?

Nej. Under sommaren har flertalet sponsorer antingen minskat sitt stöd eller dragit sig ur, så många att inga andra förklaringar finns än att det har med projektet att göra.

Såååå, hur kan det komma sig? Det enda som är viktigt när det gäller sponsorers intresse är ju publik och medial uppmärksamhet, eller? Det råder ett direktförhållande mellan antalet delningar, gillanden, sålda biljetter, skrivna artiklar och kronor in i kassan?

Eller kan det vara så att sponsorerna faktiskt värderar annat också? Att många är så insnöade och rädda att de inte vill vara en del av något som inte är traditionellt manlig idrott. Till exempel ett lag med regnbågströjor som välkomnar mångfald? Eller kvinnor?

KAN det vara så att det inte bara handlar om "bristande publikintresse" som gör att det är svårare för vissa grupper än andra att leva på sin idrott? Att det inte bara handlar om att få "valuta för pengarna"? Att det kanske är så att den sponsoransvarige på företagen helt enkelt gillar svettiga heterokillar lite mer än något annat, och därför väljer att lägga sedlarna i byxlinningen på dessa istället för att se var de gör mest nytta - både för de aktiva och för det egna varumärket?

Jag vågar nog påstå att det är en ganska stor skopa av både ointresse, ovilja och okunnighet.



(MEN! I och med att det minskade sponsorstödet uppmärksammades i media har Kiruna nu fått kontakt med nya partners, bland annat har de nu en ny och ovanligt generös huvudsponsor på femårskontrakt, så hurra!)

Bollen är rund, men tennisen as fyrkantig as ever.

Hej,
long time no see.

Vad har hänt då? Ja, det är väl det vanliga:

Västgötacupen värderar damerna ett gäng tusenlappar mindre än herrarna.
(En tradition de biter sig fast vid allt vad de kan)

Ultravasan "glömde" göra damtröjor.

TT "glömde" skriva om damernas banrekord och resultat på Ö till Ö.

Aftonbladet gör en mysig serie om Kallas packning/klädval inför VM.

Axa fjällmaraton gör en film med fullt fokus på herrklassen och motiverar det med "Om du tar en titt på de filmer vi gör till dessa banketter ser du att fokus är helt på deltagandet, inte på de individuella prestationerna.", och som alla vet finns det INGET som kännetecknar ett idrottsligt deltagande MER än just det faktum att den som deltar är en man!
 

Och så där har det gått vidare i all oändlighet precis som det brukar.

Men nu ska vi inte prata om det, utan om det här med att spanien fått sin första kvinnliga DC-kapten i Gala Leon Garcia. Obviously asfett på alla sätt och vis.
Men eftersom det ofta är kämpigt för många män med makt inom sporten när det kommer kvinnor och tar plats på det där viset försöker man nu såklart hitta olika sätt att påtala hur extremt olämpligt det är med en kvinna som ledare för manliga idrottare, tex har det framförts tunga argument som att hon är "en person som inte har koll på herrtennis, för herrtennisen är inte likadan som damernas".

 *man med kvinnobekymmer*

Nadals tränare är även bekymrad pga "Det kan bli logistiska bekymmer, eftersom en kapten ska tillbringa en hel del tid i omklädningsrummet, där spelarna inte har så mycket kläder på sig. Jag gillar att hålla det så enkelt som möjligt och det är lättare om kaptenen är en man"

& "Tidigare handlade det om meriter, man valde människor av betydelse som förde med sig sina erfarenheter, sina kontakter och sin kunskap om manlig tennis"

Andra synpunkter har varit att hon inte "känner spelarna" (?) och att det varit "mer normalt" (??) om det varit en man.

Detta är självklart JÄTTERELEVANTA synpunkter, för precis som ca alla damidrottare inom alla idrotter genom tiderna aldrig har behövt fungera under manligt ledarskap ska naturligtvis inte herridrott behöva stå ut med något så SJUKT och ONORMALT(!!!!) som kvalificerat kvinnligt dito. Eller vänta.....?

Hur var det nu tex för tjejerna i det svenska skidlandslaget?


"Sedan Åsa Mattsson var tränare för damlaget för 20 år sedan har förbundets tränare, ledare och chefer bestått av 0 % kvinnor och 100 % män. Verksamheten har skapats, formats och styrts av män. År ut, år in. 2013 redovisade Svenska Skidförbundet (alla grenar) sifforna 51-0 i fördelningen kvinnor och män"




Inte direkt en unik situation för idrottande kvinnor.

Tilläggas bör väl att Gala Leon Garcias manlige företrädare körde ut spanien ur högsta divisionen för första gången på arton år, TROTS att han hur avslappnat som helst kunde hänga runt med spelarna i omklädningsrummet på ett normalt sätt. Himla konstigt va.

Recept för blandad kompott

Det är intressant det här att så många ofta ska gå i försvar för snedfördelningar liknande den jag tog upp i förra inlägget. Istället för att bara sätta sig ner med lite öppen och kritisk blick och se hur det faktiskt ser ut, erkänna det och sedan börja fundera på vad vi tillsammans kan göra åt problemet, så är det många som direkt kastar sig efter högafflar och facklor i blind vrede för att vråla om allehanda "ursäkter" eller "rimliga" skäl till att det ser ut som det gör.

Det är intressant, och konstigt, därför att det inte ens är en åsiktsfråga. Det handlar istället om ren matematik. Om man tycker det är svårt och krångligt med -ismer och att sätta sig in i teori och normkritiskt tänkande så kan man helt enkelt börja med att bara sätta sig ner och räkna. Hur mycket utrymme får kvinnliga respektive manliga idrottare i media? Hur mycket mer eller mindre tjänar dom? Hur mycket får de tävla? Hur många bra tider har de i träningshallen? och så vidare. Reda siffror som ger en väldigt svartvit och tydlig bild.

Vill man sedan ta det vidare efter det kan man ju till exempel börja fundera på hur kvinnliga respektive manliga idrottare skildras på bild? Vilka ord används för att beskriva dem? Vilka frågor får de i intervjuer? Vilken nivå av prestation krävs för att de ska få utrymme, är den likvärdig?

Man kan såklart gå djupare och djupare även efter det, men om man inte tänkt så mycket på de här frågorna innan så tycker jag att det där är ett bra ställe att börja på. Gör det inte krångligt, för det är inte!

Nästa steg är givetvis att sedan börja fundera på hur det kan komma sig att det finns sådana skillnader (för det lovar jag att ni kommer upptäcka att det finns!) och sedan: vad kan vi göra åt dem? Vad kan man göra i sin vardag, i sitt eget idrottande, i sitt ledarskap, i sin klubb, med de plattformar och det utrymme man har?

Oftast är det inte särskilt svårt att börja. Man kan kanske se till att man fördelar tränings- & tävlingsbidrag lika? Man kanske kan se till att de som syns i ens artikel är av bägge könen och av blandad bakgrund? Man kanske kan tänka till hur man fördelar priser och starttider när man arrangerar tävling? Man kanske kan låta bli att skratta när någon kommenterar att någon annan spelar som en kärring eller drar bögskämt eller kallar en muskulös tjej för "äcklig"? Man kanske frågar den där tjejen i klubben om hon vill vara med och träna med ens sköna gäng vanliga träningsgrabbar, oavsett om man tycker att hon är snygg eller inte?

Helt enkelt så kan man försöka att medvetet behandla folk mer likvärdigt. Ingen är perfekt och det är något man ofta behöver jobba på, men om vi alla försöker så kommer vi komma så himla långt på vägen att resten kommer gå av bara farten.

Det behöver inte vara så svårt, och alla mår bättre av blandad kompott!

Lite information om killar som gör olika saker, eller: triathlon-SM

Jag blev på mail tipsad om den strålande mediebevakningen från långdistans-SM i triathlon i helgen!

Det hela gick av stapeln i Motala, här kan ni se hur Motala tidning och Corren valde att rapportera om de nykorade svenska mästarna och tävlingarna som ledde fram till det:

Det makes so much sense allting verkligen!

Om man vill få lite mer liv till texten kan man även till artiklarna till exempel få se på killar som simmar:

eller killar som cyklar:

eller killar som kommer på olika placeringar:

eller TJEJER som...... 

.......

.......

......

.......

........

......... hahahaaa nä gud, skojade bara. Det är väl klart att det av tidningarnas sammanlagt 12 bilder inte fanns en enda på damklassen, det hade väl ändå varit bra orimligt? De fick ju faktiskt totalt sett hela 3+4 meningar i texten, det måste väl ändå räcka. Det var ju bara de bästa damerna vi har i det här landet som gjorde upp om den mest prestigefyllda titeln man kan vinna på nationell mark, så det var väl ändå inte så himla noga. De kan väl läsa om killarna istället. Killarna gjorde jättemycket olika jätteintressanta triathlongrejer som var jättespännande!!!!

Suck.

Uppdatering: SM-tvåan Emma tweetar om hur hennes lokaltidning, Dalarnas Tidningar, (vars egenuttalade jobb är att rapportera om lokala idrottare) skrivit om hennes, respektive herrkollegan KJ's, SM-resultat. Läses nedifrån och upp:

"We have yet to see where the girls can be"

De senaste dagarna har den här reklamfilmen från Always delats flitigt över hela internet:

Det må vara lite amerikanskt cheesy och sentimentalt men poängen är tydlig och viktig. Vilka värderingar och förmågor man låter tjejer veta att de har kommer såklart senare visa sig i andra skeden i livet och sedan påverka vad de kan, vågar och vill ta sig för.

Därför är det som idrottande tjej så fantastiskt att få se sånt här:

BUCHANAN On Air - Ep 3 | Progression of womens BMX & World Cup #3 Papendal a BMX Racing video by Buchanen

Det är helt avsnuttifierat, helt utan ursäkter i form av de utseendefixeringar eller mjuka och gulliga värden som så ofta får rama in tjejers idrottande. Istället är det proffsigt, respektfullt och imponerande. Det pratas om aggressiv och utmanande körning, tekniska förmågor och vinnarskallar, hur snabba och orädda de är. BARA. Inte mellan familjereportage, inzoomningar på svettiga klyftor i slo-mo eller pussar från mer kända pojkvänner.

Som tjej är man så extremt svältfödd på den där typen av idrottsliga förebilder och sportmedia att jag varje gång jag snubblar över något liknande får en klump i bröstet av längtan, oberoende av sport, eftersom det väcker så mycket känslor av att vara kapabel, att kunna, att vilja, att respekteras, att äntligen äntligen kanske FÅ VARA MED, om så bara på ett hörn.

När man börjar fundera på hur den typen av förändringar som den första filmen vill visa skulle påverka en generation av småtjejer, och vad som skulle hända om de fick förebilder som bmx-tjejerna i den andra filmen inser man ganska snart vidden av det här. Vad som skulle hända med idrotten och samhället i stort om de fick lära sig att springa ifrån killarna på skolgymnastiken istället för att springa så långsamt att man inte blir svettig så man inte riskerar att bli mindre snygg. Det är svindlande. Det är så mycket förlorad kapacitet nu.

Nåväl.

Apropå bmx, så var jag förbi svenska cupen i älvsjö i just bmx i helgen. Det var otippat nog en sport med en jättestor andel tjejer ända från fem-sexårsåldern upp till kanske fjorton år. De tävlade i samma klasser som jämnåriga killar och hävdade sig jättebra. Så otroligt mäktigt att se. Jag hoppas innerligt att de alla kommer fortsätta sina karriärer.

Tight spurt

Jag följer Sandra Erikssons tävlande lite grann på www eftersom hon är stört snabb = mäktig och dessutom ofta rolig, vilket tråkigt nog är sådant man inte så ofta ser hos olympiers offentliga persona och därför alltid är intressant.
Häromdagen sprang hon race i Finland, finska kvällstidningen Iltalehti rapporterade om det på följande vis:

Och då kanske ni antingen tänker "vadihelvvvvvv?????" eller så tänker ni att det där var ju visserligen lite konstiga bildval men det är säkert en relevant och spännande rapportering i övrigt, för något annat vore ju helt orimligt!

Då kan jag till er som tvivlar dela med mig av en ungefärlig översättning av ALL text som fanns i artikeln, efter rubriken "Tight passform i Åbo"(hrm......):

- Åbo har återigen visat på blåvit kvinnlig skönhet
- Tjejerna är startklara
- Sanna Nygård kommer från Vasa
- Lotta Harala har en vacker solbränna
- Elisa Leinonen har en bra kroppsform
- Hanna-Maari Latvala har en riktigt tight kropp
- Sandra Eriksson visade fotograferna sevärdheter

Det var alltså ALLT. Hela "artikeln". Kan ej betona detta tillräckligt. Det är inte bara några plumpa bildtexter, det är allt som fanns att säga om dessa elitidrottare på världsnivå.

Låt mig sammanfatta - vi vet nu alltså att de tävlande har tight kropp, vacker färg pga solbränna och bra rumpor som är värda att titta en gång extra på. Tack för de upplysningarna. Ingenstans får vi tyvärr veta något om själva loppet, vilket man annars skulle kunna tycka vore relevant i en rapportering från..... ett lopp.....?!

Men givetvis är det ingen skillnad på hur man behandlar, respekterar, värderar eller ser på manlig och kvinnlig idrott....

Farligt många kärringar

Sveriges minsta nyhetssida för cykel (men av sin egen beskrivning att döma den med mest hybris? Samt den som enligt dem själva är sidan vars "främsta målsättning är att tillställa besökarna trovärdig och objektiv information" vilket obviously leder till det mest episka i halsen fastnade skrattet på väldigt länge...) med chefred Per Edgren i täten blev tydligen livrädda när det blev kvinnlig majoritet i förbundsstyrelsen tidigare i år. Man undrar vad som ska hända?? Kommer alla cyklar i elitverksamheten tvångsbytas mot PONNYS????? Säkerligen.

Jämställdheten har som vanligt inte gått för långt, och i nya numret av Bicycling har jag en krönika på temat. Ut & köp & läs!

Idag skrev Hanna Pee ett inlägg på temat hur man, när man är den som ofta påtalar problematik, ofta anklagas för att vara lättkränkt och/eller se problem i onödan istället för att ba va lite easygoing och kul. Hon förklarar det väldigt bra:

"Låt säga att en rasifierad person säger till mig att hon inte tycker det är okej att jag tar på hennes hår. En annan person tar illa upp av ett skämt jag drog som anspelade på våldtäkt.
Att kalla personerna lättkränkta är helt enkelt ett sätt att avsäga sig allt ansvar och flytta fokus på att de andra har fel, inte jag.
Och det är ju skönt. För att rannsaka sig själv är jobbigt. Att inse sig ha fel, behöva tänka, ompröva sin moral och ändra sig.
För vad är alternativet? Att låta världen fortgå som den alltid gjort? Där rasifierade ses som exotiskt allmängods, har svårare att få jobb, bostad och mördas på helt rasistiska grunder. Ett samhälle där våldtäktskultur fortsätter vara något som finns i skojiga skämt, låtar och till och med i rättväsendet. Våldtagen? Ha! Ha! Skulle inte tro det! Han fattade ju inte! Sex är kul! Speciellt när frugan ännu en gång klagat på huvudvärk! Jajamensan då ska hon få va hon tål!
Att reagera på orättvisor är aldrig att vara lättkränkt – tvärtom handlar det helt enkelt om att kunna lägga ihop två och två."

För att sedan parafrasera hennes exempel till relevanta för den här bloggen:

Vad innebär det att i princip all mediebevakning av idrott görs av, för och om män? Kan det t.ex. få konsekvenser i form av brist på kvinnliga förebilder? Gör det någonting med hur vi ser på vilka som är kompetenta idrottare och inte? Vilka prestationer som räknas?

Eller vad innebär det att Halmstad CK tar sig rätten att "straffa" damcyklisterna genom indragen tävlingsklass när de hävdar sina lika rättigheter? Vad säger det om var verksamheten anser att damcyklingen hör hemma? Och vad får DET för konsekvenser? Rättfärdigar det för andra klubbar att göra samma sak?

Och vad gör det med kvinnliga idrottare när de märker att deras manliga kompisar inte reagerar på att de behandlas annorlunda? Hur påverkar det barnen när den tolvåriga killen firas stort för sin seger medan hans jämngamla tjejkompis viftas förbi i förbifarten? Eller när till och med världens mest framgångsrika idrottskvinnor måste göra utvik för att få ihop till hyran med manliga lever som kungar?

Allting handlar ju om att tänka ett steg längre, att analysera sin omvärld och att se strukturer. Det kan vara jobbigt, jag vet, men det är vad det innebär att vara en tänkande människa. Att besitta förmågan till grundläggande matematik och analys är däremot inte detsamma som att vara lättkränkt eller leta problem utan bara att vara modig nog att se dem. Förhoppningsvis inser man då att man inte heller har något annat val, rent moraliskt sett, än att också uppmärksamma dem.

För att förtydliga

Hej igen,

Efter mitt förra inlägg har det blivit en hel del diskussion. Till exempel har det dryftats huruvida inte damcyklisterna ändå ska vara tacksamma att någon vill skriva om dem över huvud taget, och därför inte borde de kanske inte klaga. Man ska som bekant helst göra just det överlag i sitt lilla liv: sitta still i båten, vara tyst (kan man vara snygg också under tiden är det en bonus) och för allt i världen - INTE KLAGA! Var TACKSAM att någon ens vill ägna dig minsta uppmärksamhet. Det finns dom som inte skriver om damidrott alls och som alla vet - om det finns någon som är ännu värre så ska man lägga krutet där. Gör INGENTING förrän du räddat alla svältande barn, stoppat klimathotet, utrotat alla dödliga sjukdomar etc.

Ja..., nä. Jag köper som bekant inte riktigt det argumentet. och det här är fortfarande viktigt eftersom bland annat: ETT, TVÅ, TRE, FYRA.

Men eftersom jag älskar att bevisa min egen poäng, här är ett axplock från samma nyhetskälla från en handfull av fjolårets tävlingar. Alla artiklar berör samma lopp som haft både dam- och herrklass:

Östgötaloppet:

Kortbane-SM:

U6:

Ringenloppet:

 

Sååå, ska vi verkligen fortsätta gå igenom rapporterna på det här viset eller känner ni att min poäng börjar bli tydlig nu?

Jag är inte ute efter att "sätta dit någon" och jag har svårt att förstå behovet som verkar finnas av att blint försöka förneka att det är såhär det ser ut? Det problematiska är väl just att det här sker så slentrianmässigt att "folk" uppfattar det som att det rapporteras jämlikt, bara för att tjejerna ens nämns.

Särskilt tråkigt är det dessutom i år när, att döma av första helgens tävlingar, damcyklingen ökat och vuxit markant medan antalet startande i herrklassen hade ett ordentligt ras sedan tidigare år. Trots medial motvind växer damklassen sig alltså starkare, den har nu flertalet tävlande elitlag och egen start, det vill säga allt som tidigare hävdats varit skäl att herrarna varit "mer spännande" att kolla på. Så frågan är vad motiveringen är nu....

Men om man ska fokusera på det positiva: i de privata sociala medierna rapporterades det friskt live från tjejernas racing, hela loppet igenom! När det kom till herrloppet var det tråkigt nog nästan omöjligt att få reda på ens vem som vunnit. Det säger också någonting.

Spännande i svensk cykel hörni!

Den svenska cykelsäsongen är igång! Det ska vi såklart få läsa om hurra! Ellerrrrrrr........
Som vanligt för att inte förvirra: rosa för tjejer, blått för killar!